17 inlägg #2
Yesterday everything I thought I believed in died
but today is my birthday
birthday är i detta fallet en metafor för text en ny start, börja om ifrån början. Exakt det hade jag i min lilla förvrängda kvadrat som jag kallar värld hoppats på att min födelsedag skulle bli, slut på det gamla och början på det nya. Men idag va exakt en sån där gammal vanlig dag och precis som allt annat i mitt liv så slutade det med ett antiklimax.
Jag vet inte vad jag har gjort för att bli så hatad. Om det är för att jag är den jag är så antar jag att det är priset jag får betala. I frustrationens hetta kan självmord se ut som ända utvägen men jag är på tok för självisk för det.
Jag tror jag vet varför hon blev så arg, hon insåg själv att i detta läget kanske hon hade fel, för en gångs skull kanske hon överdrev och hade fel. Men det kan hon självklart inte erkänna eller låta någon veta för det ända som är värre än en lögn är en avslöjad lögn. Och till varje pris måste hon försvara sig. På nått sätt har jag alltid trott att jag kunde köpa mig fri ifrån hennes utbrott igen att bara hålla med och tiga, lite som att sälja sin själ till djävulen, för hur mkt det än tar emot att bara va tyst och hålla med henne så kan det i långa loppet vara värt det. Men idag kände jag att "varför? varför ska jag va tyst och låta henne tro att hon har rätt?" jag ville sluta fred med henne hela tiden men inte på hennes villkor, hon va lugn och sansad när hon ville sluta fred på sitt sätt men jag tänkte inte ge mig idag, jag kunde sträcka mig så långt till att hon insåg att vi båda va dumma men jag tänker inte låta henne vinna och tro att bara jag av dum. För idag va jag 100% säker på att jag hade rätt, bombsäker! Det är som att ni vet att jorden är rund men sen kommer nån och försöker övertyga er om att jorden är platt. men jag försökte faktiskt hålla mig idag ändå, inte bråka med henne, ville inte att hela restaurangen skulle börja kolla på oss, men efter flera minuters tappert försök började må illa av att slicka hennes röv, tillsist spydde jag och orden "det här känns så ovärt" kom ut. men hon valde så klart att tolka dom på sitt eget sätt, helt annorlunda än det jag menade. hon satt och irriterade sig på dom som satt bredvid oss och jag tyckte det va så ovärt att bry sig om dom, vi kan väl ha trevligt och kul ändå och låta dom som sitter bredvid och sitta och tjuvlyssna om dom vill. Men hon tolkade det som att jag tyckte hela kvällen och restaurangen och allt va ovärt... antingen va hon smått berusad och förstod inte vad jag sa, kanske va det musiken och rösterna i bakgrunden som gjorde henne förvirrad eller så valde hon helt enkelt att tolka det på samma sätt som hon alltid väljer att tolka mig på "irriterande liten bitchig fitta som gör allt för att trycka ner henne och göra henne ledsen" jag förstår att jag kanske kan se ut så utåt, men hon är min mamma och dessutom säger hon att jag är henne altarego så nån om hon måste ju förstå mig. Även om dagen sög så fick jag ändå en ganska unika 17års dag, olika många andras. Inte alla som sitter och gråter i 1h inne på en proppfull lyx restaurang. Det som fick mig att börja gråta va det faktum att jag idag insåg vilken hems bild min mamma har av mig.
Det va en as jobbig sittovation, jag va stressad av musiken i bakgrunden, den mörka belysningen och alla röster. Ett proppfullt rum med massa människor, jag fick massa tvångstankar om att alla kollade på mig och det blev inte bättre av att min mamma drog ännu mer uppmärksamhet åt mitt håll när hon va tvungen att kläcka ur sig nått om att dom bredvid oss stirrade as högt. Sen tvingade hon mig att förklara varför jag sa till henne och då satt dom bredvid oss och kolla ännu mera medans jag grät. Kände mig så fruktansvärt utstirrad äcklig och ful. Jag brukar drömma mardrömmar om att massa människor i ett rum står i en ring i runt mig och alla står och viskar om mig och dömer mig utan utan att dom känner mig, idag va så nära den typen av mardröm som jag kan komma i vaket tillstånd.
Dessutom kände jag mig på nått sätt utfryst, liksom ingen va intresserad utav att prata med mig, till sisst orkade jag inte ens försöka prata.
Jag vet exakt va min mamma kommer tänka när hon läser det här, (även om hon påstår att hon inte läser min blogg) hon kommer tycka att jag spelar martyr. Men ska jag va ärlig så är jag för obildad för att exakt veta vad det ordet betyder och om jag faller in i den kategorin eller inte.
nu ska jag gå och lägga mig och låtsas att det här aldrig hänt. Det här var inte inledningen på mitt nya liv det va en slut rea
This time I won’t hesitate
to kill to protect what I believe in
but today is my birthday
birthday är i detta fallet en metafor för text en ny start, börja om ifrån början. Exakt det hade jag i min lilla förvrängda kvadrat som jag kallar värld hoppats på att min födelsedag skulle bli, slut på det gamla och början på det nya. Men idag va exakt en sån där gammal vanlig dag och precis som allt annat i mitt liv så slutade det med ett antiklimax.
Jag vet inte vad jag har gjort för att bli så hatad. Om det är för att jag är den jag är så antar jag att det är priset jag får betala. I frustrationens hetta kan självmord se ut som ända utvägen men jag är på tok för självisk för det.
Jag tror jag vet varför hon blev så arg, hon insåg själv att i detta läget kanske hon hade fel, för en gångs skull kanske hon överdrev och hade fel. Men det kan hon självklart inte erkänna eller låta någon veta för det ända som är värre än en lögn är en avslöjad lögn. Och till varje pris måste hon försvara sig. På nått sätt har jag alltid trott att jag kunde köpa mig fri ifrån hennes utbrott igen att bara hålla med och tiga, lite som att sälja sin själ till djävulen, för hur mkt det än tar emot att bara va tyst och hålla med henne så kan det i långa loppet vara värt det. Men idag kände jag att "varför? varför ska jag va tyst och låta henne tro att hon har rätt?" jag ville sluta fred med henne hela tiden men inte på hennes villkor, hon va lugn och sansad när hon ville sluta fred på sitt sätt men jag tänkte inte ge mig idag, jag kunde sträcka mig så långt till att hon insåg att vi båda va dumma men jag tänker inte låta henne vinna och tro att bara jag av dum. För idag va jag 100% säker på att jag hade rätt, bombsäker! Det är som att ni vet att jorden är rund men sen kommer nån och försöker övertyga er om att jorden är platt. men jag försökte faktiskt hålla mig idag ändå, inte bråka med henne, ville inte att hela restaurangen skulle börja kolla på oss, men efter flera minuters tappert försök började må illa av att slicka hennes röv, tillsist spydde jag och orden "det här känns så ovärt" kom ut. men hon valde så klart att tolka dom på sitt eget sätt, helt annorlunda än det jag menade. hon satt och irriterade sig på dom som satt bredvid oss och jag tyckte det va så ovärt att bry sig om dom, vi kan väl ha trevligt och kul ändå och låta dom som sitter bredvid och sitta och tjuvlyssna om dom vill. Men hon tolkade det som att jag tyckte hela kvällen och restaurangen och allt va ovärt... antingen va hon smått berusad och förstod inte vad jag sa, kanske va det musiken och rösterna i bakgrunden som gjorde henne förvirrad eller så valde hon helt enkelt att tolka det på samma sätt som hon alltid väljer att tolka mig på "irriterande liten bitchig fitta som gör allt för att trycka ner henne och göra henne ledsen" jag förstår att jag kanske kan se ut så utåt, men hon är min mamma och dessutom säger hon att jag är henne altarego så nån om hon måste ju förstå mig. Även om dagen sög så fick jag ändå en ganska unika 17års dag, olika många andras. Inte alla som sitter och gråter i 1h inne på en proppfull lyx restaurang. Det som fick mig att börja gråta va det faktum att jag idag insåg vilken hems bild min mamma har av mig.
Det va en as jobbig sittovation, jag va stressad av musiken i bakgrunden, den mörka belysningen och alla röster. Ett proppfullt rum med massa människor, jag fick massa tvångstankar om att alla kollade på mig och det blev inte bättre av att min mamma drog ännu mer uppmärksamhet åt mitt håll när hon va tvungen att kläcka ur sig nått om att dom bredvid oss stirrade as högt. Sen tvingade hon mig att förklara varför jag sa till henne och då satt dom bredvid oss och kolla ännu mera medans jag grät. Kände mig så fruktansvärt utstirrad äcklig och ful. Jag brukar drömma mardrömmar om att massa människor i ett rum står i en ring i runt mig och alla står och viskar om mig och dömer mig utan utan att dom känner mig, idag va så nära den typen av mardröm som jag kan komma i vaket tillstånd.
Dessutom kände jag mig på nått sätt utfryst, liksom ingen va intresserad utav att prata med mig, till sisst orkade jag inte ens försöka prata.
Jag vet exakt va min mamma kommer tänka när hon läser det här, (även om hon påstår att hon inte läser min blogg) hon kommer tycka att jag spelar martyr. Men ska jag va ärlig så är jag för obildad för att exakt veta vad det ordet betyder och om jag faller in i den kategorin eller inte.
nu ska jag gå och lägga mig och låtsas att det här aldrig hänt. Det här var inte inledningen på mitt nya liv det va en slut rea
This time I won’t hesitate
to kill to protect what I believe in
Kommentarer
Trackback
