folkochfolk

Jag vet hur det slutar! Livet går ju i repris varenda jävla dag. Vet ni hur det kommer sig att man kan ha en guldfisk i en sådär glasskål utan att dom får spader? Dom har nämligen så fruktansvärt dåligt närminne att så fort dom kommer tillbaka till den punkten där dom va för 10sek sen så tänker dem "nämen åh! Titta här vad trevligt här kommer man och trivas" Precis så är det med livet! Folk är så fruktansvärt upptagna med att va kära hela tiden så dom har glömt hur det sluta förra veckan. Längtan efter den eviga förälskelsen är vår tid mest lönsamma illusion och det absurda är ju det att när vi väl skulle få den som vi har gått och längtat efter så skulle omedelbart börja längta efter nån ny! Fy fan vad svårt det är att leva med andra människor! dom är så fruktansvärt egocentriska.
Vad är det som är så viktigt med att va kär hela tiden? Jag hinner ju för fan inte med att leva, det är ju att man ska hitta nån som tar hand om alla svarta sidor hos en så man slipper finnas för sig själv! Och varför går det inte över? Förut trodde jag att livet skulle förändras dramatiskt när jag blev 15 och nu tycker jag det verkar som att folk i 60 års ålder drivs av samma kärleks längtan som jag själv har! Man måste ju kunna leva själv. Det är ju nått absurt med två människor som är så upptagna med att tillfredsställa och bekräfta varandra att dom inte längre ser vad som händer med dom själva. Fan vet om man skulle våga sig på att onanera utan att nån stod med en spegel bredvid och skrek hurra! Och sen är det ändå så fruktansvärt tråkigt att vara ensam! Vad ska jag gör jag måste ju bestämma mig, obeslutsamhet sprider sig som cancer! Men det är såhär det är och va människa, inte konstigt att man får hjärtinfarkt! Så fort nått blir dåligt eller infekterat måste det skäras bort! Ett plåster hjälper inte. 
Men vad har kärlek och göra med mig om inte allt? Kärlek är ju beviset på att vi är älskansvärda som människor och jag skulle behöva lite av det beviset nu. Känna att jag va värd någonting bara som jag är! Jag menar vem som helst kan ju lära sig ett yrke eller lägga slingor i håret men det är inte alla som får knulla Nicklas Hocker, och det är ju en jävla tur för honom men hur tror ni jag har det?  Jag vill ha uppmärksamhet! Det är så man blir avundsjuk på munkar som bränner sig levande själva i protest! vad fan som helst bara folk tittar. Jag får gifta mig ensam! Gå ner på stan och köpa en spetsig klänning och skrika ja repliker två gånger och sen onanera mig igenom hela bröllopsresan.
Ibland förstår jag mig inte på andra människor, jag hör ju va dom säger men jag fattar inte vad dom menar, att försöka kommunicera med världen är som att spegla sig i ett kalejdoskop. Men tro inte att jag är så generös att jag skulle kunna gå runt och va cynisk på min egen fritid. Jag resonerar precis som en dinosaurie "jag vill leva mitt liv och anpassa sig får andra göra" och dom dog ju ut sen också.
Jag borde prata med nån, men jag gör ju det! jag pratar med mig själv heela tiden men jag lyssnar ju inte! Ett tag trodde jag att jag höll på att bli schizofren men jag kan inte hålla med om det. Jag är inte schizofren bara väldigt själv upptagen. Men åh andra sidan så är det uthärdliga med livet som hemligheten med trolleritrick, känner du till det så är det inge roligt längre. Titta på Jesus hur skojfrisk va han på slutet? Humor och kärlek och livet är perfekt! Just nu är jag bara arg,  men ilska kan va ett försvar också men ställt emot en massa kärnvapen med samma uppgift står jag hellre ut med ha lite roligt då och då.