det är som en evig gundbräd där ingen av oss han komma av.

- Michael vakna, vakna!

- Du kom.

- Michael, dessa självmordsförsök måste sluta. Vi vet båda två att du är föga självisk att skada dig själv.

- James, håll om mig. Jag känner mig kall inombords.

- ..okej, bara för den här gången då.

- Jag vill bara bli älskad.

- Det finns inte tillräckligt mycket med kärlek i hela världen för att tillfredsställa dig.

- Martin är allt jag behöver.

- Jag vet vad du behöver, en stor varm och god kopp chockad.

- Kan ha lite ecstasy i min?

- Va? Sen när började du hålla på med droger?

- Ecstasy är ingen drog dumbom, det är inte ens en listad substans. Det är bara en medicin emot min snabbt cirkulerande bipolära psykiska störning.
Människor säger att vi är ytliga.

- Det är vi, verkligen.

- Vi är som en pannkakor och sylt på en tallrik du och jag James.

- Stackars tallrik!

- Du är Yoda till min Luke.

- Ursäkta mig, du är Paula Abdul till min Janet Jackson.

- Det är bra, eller hur?
Har jag någonsin berättat om min första pojkvän?

- Nej, men jag antar att du är på väg nu. Spela musiken.

- När jag var 14 var vi oskiljaktiga han och jag. Så för att vi aldrig skulle behöva splittras kom vi på en plan. Han skulle kidnappa mig och min kropp skulle aldrig bli funnen. Vi spenderade dagar för att se hur länge jag kunde stå ut i trånga utrymmen. Dagen före kidnappningen hittade hans pappa oss brottas på golvet. Efter det pratade han aldrig mer med mig igen.
Jag ringde honom igår efter att Martin stack. Han är gift nu och har barn. Han kom inte ens till  telefonen. Hans fru la på.
Jag tycker verkligen du ska flytta in hos mig James. Jag är precis som en ballong. Om inte nån håller i mitt snöre flyger jag iväg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0